Det fantastiska

Jag har ju inte berättat det fantastiska. Det overkligt jättebra. Det där glöm det det kommer aldrig att hända som plötsligt händer! Vet ni vad! J har fått ett dagjobb! No more ståkram-romantik. Det är helt ofattbart. Efter 2,5 års krisande och smågnat och tjat om mismatchande scheman och prioriteringar och framförallt avgrundsdjup vardagssaknad och dumkommunikation över sms och korta jobbsamtal kommer vi alltså att vakna och somna i den lilla smala 1.05-sängen samtidigt. Typ varje dag. Helt sanslöst. Vi kommer äta middag tillsammans. Och frukost. Jag kommer kunna berätta om saker som hänt på mitt jobb samma dag som de har hänt. Vi kommer se varandras nya frisyrer samma dag som vi klippt oss. Vi kommer kunna träffa varandras vänner. Vi kommer kunna göra saker tillsammans på kvällarna, gå på bio, gå ut och käka, ta en öl. Vanliga saker. Det är inte klokt. Jag kommer ha daglig tillgång till världens finaste människa - nu i vaket tillstånd! Jag har inte greppat det än. Om bara en månad inträder den nya fasen. Mitten av april. Några ensamma kvällar och en idiotvecka då vi inte ses alls, men sen så. Leva som vanliga par. Umgås och prata med varandra. Somna tillsammans i varma lyckliga kärleksknyten. Som luktar han. Som luktar jag. Varje kväll. Vilken chock. Hur ska vi klara det?