Det här med att vara svensk

Det är så konstigt det här med att vara svensk. Det är väldigt väldigt viktigt i det svenska samhället att vara svensk. Att vara typiskt svensk är däremot direkt dåligt.

Svenskt är att tycka illa om typiskt svenskt. Typiskt svenskt är att hålla käften på tunnelbanan eller dricka öl ur plastglas eller prata om väder. Och det är dåligt. Sägs det.

Jag är väl väldigt osvensk dårå, men jag gillar verkligen att sitta för mig själv på tunnelbanemorgnarna. Och jag har ofta roligt när jag dricker blaskig öl ur plastglas. Och jag tycker vädret är skitviktigt. Jag kollar femdygnsprognosen på baksidan av DN:s A-del varje morgon. Jag och bönderna. Jag kollar när solen går upp och ner också.

Men jag tror att de ljuger, de svenska som säger att de tycker illa om det typiskt svenska. Jag tror att de vill läsa sina pocket-deckare i fred och jag tror att de svänger förbi Kungsan på Restaurangernas dag och jag tror att de gladeligen kommer att prata om dagens snö över morgondagens förmiddagskaffe.

Kanske det verkligt dåligt typiskt svenska är förnekelse och kanske det vanliga typiskt svenska faktiskt är bra.