Fredagskvällsmisär på ett bra sätt

Jag var ett sånt jävla as igår. Plötsligt har jag och J varit tillsammans så länge att jag på något sätt tycker att jag inte behöver anstränga mig för att vara trevlig mot honom om jag inte orkar eller om det på något sätt är synd om mig (det är det nästan jämt om man verkligen tänker efter). Plötsligt tycker han likadant. Plötsligt sitter vi med rödvin och supersmaskiga jordärtskockor och missförstår varandra med flit. Konstruktivt.

Men det är fint på något sätt ändå. Det är okej liksom. Vi vet vad det handlar om. Två dåliga dagar som måste vädras ut. Egentligen har vi det bra. Sen tittar vi på Så ska det låta och jag dricker kärring-Amaretto och äter After Eight och sjunger med i alla låtar. Sen blir jag trött och somnar i hans knä framför Rocky. Ibland är livet enkelt