Öronovana
Jag har kommit på mig själv med en jätteäcklig ovana. Jag tittar i folks öron. Väldigt många människor har smutsiga öron med konstiga flagor och vax i. Jag tittar i folks öron för att se om de tillhör den kategorin. När jag tittat in i ett äckligt öra mår jag fysiskt illa i flera timmar och kan inte sluta se det äckliga örat framför mig. Trots vetskapen om att jag kommer att må illa kan jag inte låta bli att titta i folks öron. Det oroar mig.
6 kommentarer:
jag har för ovana att titta om folka har mycket näshår. Har man väl börjat går det inte att låta bli. Och så blir man äcklad när det är långt och lockar sig runt näsborrarna...
Brrr!!! Försök göra dig av med din ovana. Jag försöker undvika att titta folk i öronen, men ser alldeles för många äckliga öron i alla fall. Ohyggligt faktiskt ...
Anna: Näshår är också otäckt. Och mustaschstrån som undkommit rakningen. Ryyys... men öron är värst.
Rosetta sten: jag veeet! Men huuur?
Det här måste vi lösa tillsammans! Hur ska vi göra, ska jag ha på mig mina såna därna öronlappar när vi ses nästa gång, eller ska jag ta med liten påse och sjösjuketuggummi du kan få?
Det kommer nog inte som någon överraskning att det ni beskriver är klassiska tvångsbeteenden. Det finns väldigt effektiva metoder tex inom KBT för att bli av med dem, åtminstone en i taget. Mycket talar dock för att ni för stå ut med att något annat poppar upp efter ett tag, kanske en rolig fobi, tills ni går till botten med var er ångest kommer ifrån... (-:
Förresten, är det någon som reflekterat över det faktum att man inte kan se in i sina egna öron med hjälp av en vanlig spegel; man behöver minst två speglar som man håller upp i intrikata vinklar mot varandra för att se sina egna hörselgångar.
Hur vet ni att ni själva inte är vandrande vaxvandaler? Som inducerar illamående i alla ni träffar! DET är något att fundera på innan man somnar.
Skicka en kommentar