Dumma dom

Oj vad jag var arg i helgen. Arg arg arg. Dumma alla jämställdhetsmotståndare. Dumma dumma dom. Hela fredag kväll och natt var det dumma dom. Sen blev det lite dumma Blogger också när jag inte ens kunde kräkas ur min ilska här. Dumma dumma Blogger. Efter ett tag somnade jag i alla fall, men jag hann tänka att dumma dumma J:s jobb kidnappade honom på en helt onödig konferens i dumma Bålsta typ enda kvällen på två veckor när vi faktiskt hade chans att somna samtidigt. Stendumdumma J:s jobb. I lördags morse var det ännu mera dumma J:s jobb när jag fick äta frukost alldeles ensam. Och fortfarande dumma dumma jämställdhetsmotståndare. Sen var det dumma dumma helgen som var så kort och dumma dumma J:s jobb som tvingar honom att dum-konferensa och dum-jobba när vi har vår enda vakna tid tillsammans på två veckor. Dumma dumma dumma. Inte ens en duscha-bort-allt-det-dumma-dusch lyckades tvätta bort det dumma. Allt var bara dumt dumt dumt och alla var dumma och helgen var dum-helg och jag var arg arg arg och dummast av alla. (Till min fördel ska dock nämnas att jag trots allt det dumma bibehöll en hög kreativ nivå genom hela helgen och kom på nya dumma saker och aspekter av tidigare inte dumma saker, så att de blev dumma. Heja!)

I alla fall fick allt det dumma och arga sin lösning när jag förstod att det bara var kanaliserad prestationsångest inför ett möte jag visste skulle hållas på engelska idag. Nu är det över och det gick bra och jag hoppas att jag kan hålla isär prestationsångest och humör bättre framöver. Amen. Och förlåt alla som hamnade i min väg.