söndag, februari 18, 2007

Feberångest

När jag är fullt frisk men har det lite körigt på jobbet, händer det att jag önskar att jag kunde bli lite sjuk. Sådär lagom liggaisoffanochkollafilm-sjuk. Jag önskar det ganska ofta. Kruxet är att jag aldrig blir sjuk på det sättet. Aldrig. Jag blir i stället alltid sjuk på något av tre följande sätt. Alltid:

1) Dödssjuk. Hög feber, ont i halsen, abnorm snorproduktion. För sjuk för att kunna ligga i soffan eller titta på film.

2) Sjukfrisk. Som ovan fast inte så fasligt mycket feber. Bara tillräckligt för att bli andfådd mellan sovrummet och köket och sådär så det känns konstigt i lederna och bihålorna. För mycket ångest för att jag inte jobbar för att kunna ligga i soffan eller titta på film.

3) Frisksjuk. Samma som två, fast min jobbångest har tvingat mig att vara på jobbet i stället för hemma. På fel ställe för att kunna ligga i soffan eller titta på film.

Idag är jag sjukfrisk.

Prognosen för morgondagen är frisksjuk.

Fuck film och soffa. Jag önskar att jag blev riktigt jävla dödssjuk så att jag slapp oroa mig för om jag borde gå till jobbet eller inte. Har man över 39 grader är det inget snack liksom.

2 kommentarer:

Niklas sa...

Det blir aldrig riktigt bra när man är sjuk. När jag bröt armbågen i våras tröstade jag mig med "jag får i alla fall kolla på mycket film", tills jag kom hem och insåg att vi höll på med stambyte och projektorn var nedmonterad. Och byggarbetarna bilade i badrummet från sju på morgonen. Och toaletten var i källaren, bredvid byggarbetarnas fikarum. Kanske är det inte meningen att man ska få njuta av en sjukskrivning, då skulle ännu fler fuska.

Kanalisera sa...

Förmodligen är det så. Det finns en särskild plats i helvetet för fuskare och där finns banne mig varken soffor eller film. Det är jag helt övertygad om.