Fönsterkuvert

Det har varit lite …rörigt i lägenheten ett tag. Jag har bekvämt skyllt på det ofärdiga köksgolvet och fortsatt lägga saker på fel plats av ren lättja. J ska ha kalas idag och gjorde en jätteinsats igår. Städade och flyttade. Och hittade mina hemliga gömmor med oöppnade fönsterkuvert… satan.

Jag hatar fönsterkuvert. Jag är rädd för fönsterkuvert. När jag får ett fönsterkuvert – och det händer flera gånger i veckan – agerar jag alltid enligt samma mönster. Först kommer osynliggörandet. Jag låtsas helt enkelt att jag inte ser fönsterkuvertet. Jag kliver över det på hallmattan, eller lägger morgontidningen över det om J hämtat det och lagt det på köksbordet. Osynliggörandefasen kan pågå i veckor. Det är en behaglig tid, med undantag för en molande oro för att det kan vara något viktigt och något datumbegränsat i kuverten.

Efter tillräckligt lång tid av osynliggörande inträder en kort städfas. Under städfasen samlar jag ihop alla fönsterkuvert och öppnar de säkra kuverten. Säkra kuvert är sådana jag vet innehåller kontoutdrag eller information jag inte behöver ta till mig eller på något sätt hantera. Jag öppnar de säkra kuverten och slänger dem. Resten av kuverten lägger jag i en prydlig hög någonstans i lägenheten. Oöppnade. Så att det ser ut som att jag har koll på dem. Eftersom det hela tiden kommer nya fönsterkuvert har jag flera såna högar utspridda på strategiska ställen.

Det gör att jag oundvikligen tids nog når jävlaranammafasen. Under jävlaranammafasen öppnar jag hämningslöst alla kuvert. Jag sorterar dem efter grad av krav de ställer på mig. Bäst är de som jag kan lägga i en ny hög nära Viktiga Papper-pärmen. Jag ska sätta in dem i Viktiga Papper-pärmen. Sen. Under tiden får de ligga i en hög. Räkningar är också okej, bortsett från att de skrämmande ofta har passerat sista betalningsdag vilket gör mig lite illa till mods. Jag tycker ju att man ska betala för sig. I tid. Om räkningar hade kommit i C6-kuvert hade jag betalat dem direkt.

Återstår i högen är kuvert som kräver att jag förstår vad pappret i dem säger och kräver att jag tar ställning till det och agerar på något sätt. Det kan vara erbjudande om att betala via autogiro, en fråga om att förlänga stöldskyddet på min cykel eller ett erbjudande om att köpa eller sälja något obskyrt värdepapper (de är de absolut värsta). Dem lägger jag i nya högar och låter dem vänta tills svarstiden har gått ut. En gång blev jag telefonjagad i ett halvår för att jag inte skickat in mina kontouppgifter som svar på innehållet i ett fönsterkuvert. Jag förstod ingenting. Jag är fönsterkuvertsanalfabet. Det är konstigt. Jag tycker faktiskt att jag är ganska smart, men när det kommer till fönsterkuvert är jag en utvecklingsstörd schimpans. Och livrädd. Och nu har J hittat mina fönsterkuvertsgömmor och han är bekymrad. Satan.