Fredagskänslan

Torsdag är en bra dag och den är upptakten till fler, sjunger David Shutrick. Sant så sant. På torsdag är arbetsveckan nästan slut och helgen har fortfarande alla förutsättningar att bli så där riktigt rungande helgernas helg-bra. Men jag är nog mer för fredagen ändå. Fredag eftermiddag när hela helgen ligger framför mig som en ocean av möjligheter – rödvinsdjupprat, på en spegel av passerad sufflé croisettte och med sparris on top restaurang-mat, lyxiga drinkar, sunkiga hemma hos-fester, smågodis och video, café-frukostar, bakfyllepizza, IKEA-utflykter, utställningar, Liljevalchs, uppe tidigt, ligga kvar i sängen hela dagen, eftermiddagsvin, göra ingenting. Möjligheternas berusning. Så börjar fredagkvällen och varje tugga mat, varje mening, varje after work-klunk, varje DVD-sekvens och varje danssteg knaprar på möjlighetskänslan och lämnar plats för besvikelser och ouppfyllda förväntningar. När fredagkvällen är slut och lämnar plats för natten och lördag morgon är känslan av oövervinnlighet helt borta och jag har redan fokus på nästa fredag med kommande helg. Då jävlar.

Det är inte så många carpe diem-poäng på det. Det finns helt säkert människor som inte gör som jag och som är lyckligare och mer harmoniska. Det är något med nuet och förväntningar som är så svårt. Så förtvivlat svårt.