Jämställdhetsenkät

Alla anställda på mitt jobb har fått en jättebra jämställdhetsenkät att fylla i. Resultatet ska sedan redovisas i en jämställdhetsplan. Och det är liksom på riktigt. Inte bara ett papper. Fattar ni hur sjukt bra och ovanligt det är!? Inte att man får en enkät och att det finns en plan, sånt måste man göra. Men att det är på riktigt. Som i att någon faktiskt tycker att det är viktigt! Någon som bestämmer viktiga saker där jag jobbar! Så himla bra!

På mitt förra jobb var det inte så himla bra. Där kom vi bara till enkäten och ett mejl från personalansvarige som i korthet löd typ "ojoj, här har vi lite att jobba på". Sen kom Norge och åt upp oss och personalansvarige sa upp sig och nya VD:n presenterade nya styrelsen och det var bara 40-plussiga golfgubbar med högt hårfäste och glimten i ögat och ingen vågade ifrågasätta varför alla som bestämmer har snopp tills en livrädd och arg kanalisera till slut knöt näven i magen och bröt isen med i ett gurglande målbrottsskri "det är ju bara män i ledningsgruppen, hur arbetar ni för att motverka det?" och jag var så jäkla nöjd med formuleringen och kände ett rungande stöd och nästan tacksamhet i massan omkring mig (utom från de som besvarat enkäten med "nej, vi har inga såna problem") och blev generad och fick allt blod i ansiktet och dum-VD:n försökte skoja bort det men personalchefen tvingade honom att först upprepa frågan och sedan besvara den i mikrofonen så att det hördes ända till Karlskoga och Umeå och Göteborg och Malmö och han drog den gamla vanliga om att det naturligtvis är olyckligt att det ser ut så men att det inte fanns någon kvinnlig kompetens att tillgå för de högre positionerna men att man hoppas att genom att tillsätta kvinnliga chefer på lägre positioner på sikt nå en jämnare könsfördelning även i ledningsgruppen och jag tänkte ät mitt bajs och dö för på sikt är du redan död och sen jobbar inte jag där mer.

För jag jobbar där det finns jämställdhetsenkäter som betyder något på riktigt och som faktiskt följs upp.

Så himla bra!