Australisk gråsparv

Vistelsen i Australien väckte många frågor av naturvetenskaplig karaktär. Vi förundrades över att det var varmare norrut och huruvida kängurur var mest som hjortar eller som renar (vi enades om hjortar och ställde oss i stället frågan om det över huvud taget finns vildrenar i Sverige). Vi förundrades även över alla farliga djur som finns i landet och hur det pumpas ut information såväl om att de finns där och är jääättefaaarliga samtidigt som man noga poängterar att de inte är så farliga alls för. Som tur är är jag inte det minsta rädd för farliga djur, utan bara för ofarliga djur. Typ fåglar.

Den fågelrädslan gjorde att jag hade det ganska kärvt, eftersom Australiens motsvarighet till duva och gråsparv heter Australisk helig ibis och är 75 cm hög. Ett monster. Den heliga ibisen sprätter omkring under borden på utserveringar och strövar fritt på gatan och har ingen känsla alls för hur stor och skräckinjagande den är. En pärs för den fågelfobiske. Vi var tvungna att gå på Naturhistoriska muséet i Sydney och titta på fågelskelett för att jag skulle förstå att de trots allt är ganska lika däggdjur (och alltså inte riktigt lika läskiga). Men jag känner mig ändå inte helt övertygad. Jag har tillräckliga problem med gråsparv och duva. Australisk helig ibis är lååångt förbi min toleranströskel.

Australisk helig ibis-skräckupplevelse