Ända in i kaklet

Det här är hösten jag kommer minnas som ett grått töcken av bilåkande mellan olika byggvaruhus. Alla ni som läser det här och som tycker att vi upplevt något speciellt och minnesvärt tillsammans denna höst: jag är ledsen, ni är besegrade med råge av en badrumsrenovering.

Jag vet inte hur många meter jag gått i K-rautas gångar eller hur många kubikmeter syrefattig luft jag försökt andats på Ekesiöö eller hur många priser jag jämfört på Bauhaus. För att inte tala om antalet mindre livsbejakande tankar jag tänkt på IKEA, Badrumsgruppen eller i en lånad bil mellan något av alla de här ställena. Det tar aldrig slut. Och jag som trodde att det värsta var över när vi hade valt en hantverkare och köpt kakel. Inte hade jag kunnat ana vidden av dödsångest i att välja blandare till badkaret! Vad visste jag då om funktionalitet och pris hos olika toalettpappershållare? Hur lite hade jag inte tänkt på måttsättning och tillsågning av bänkskivor i oljad ek?

Visste ni t.ex. att det finns en envåldshärskare på badrumsdetaljmarknaden som heter Smedbo och som säljer varor i olika serier till rent hutlösa priser. Eller vad sägs om en knapp tusing för en kromad stång att hänga handdukar på? Eller ett par hundringar för en liten blank knopp? Hur många hundra tycker ni att en pinne för toapapper är värd?

Det sjuka är att det inte finns några konkurrerande märken. Smedbo har monopol på badrumsdetaljer och de gör grova pengar på utmattade renoverare. För när man har tillbringat en halvdag med att fundera på hur många hundra kronor det är värt att få just den hängaren i krom eller kanske i borstat stål och i så fall med en eller två stänger jämfört med den billiga men fula varianten från IKEA, då har man inget försvar längre. Då gör man vad som helst för att få komma därifrån. Vad som helst. Även om det är dyrt och fult och kommer borras ända in i kaklet i ditt badrum för all framtid.