fredag, november 07, 2008

Borta bra

Nu kommer inlägget om att leva i en väska.

Vi (och när jag säger Vi menar jag förstås inte alls Vi utan en Hantverkare) renoverar vårt badrum. Det har inte gjorts sedan lägenheten inreddes som lägenhet under pastellfärgernas och plastmaterialens tidevarv, 1989. Från solfläckig rosa plastmatta med matchande missfärgade blå våtrumstapeter till neutralt klinker och kakel. Dessutom slänger vi ut toasitsen i träimitation och skåpet från 80-talet. Det kommer bli årtusendenas lyft. Och jag är blint övertygad om att det är värt alla dyra tiotusenlappar det kostar.

Det jag däremot börjar fundera på om det är värt är alla dygn i resväska. Det går nämligen inte så bra att bo i vår lägenhet just nu. Och ”just nu” verkar vara en väldigt tänjbar definition av tid. I Australien var det förstås inga problem alls, men väl hemma känner jag att jag är lite klar med det här att bo i en väska. Senaste veckan har vi bott en helg hos J:s snälla snälla bror och i söndags checkade vi in hos mina världsabästaste föräldrar med orden ”vi bor här till onsdag eller senast torsdag”. Idag (fredag) har vi gjort en högst amatörmässig okulärbesiktning av vårt badrum och reviderat ”senast torsdag” till ”för alltid”.

Jag har tur som har så snälla och närboende föräldrar. Och det är väldigt lätt att bo där. Vi kommer och går som vi vill, blir servade med middag och frukost, får bo i eget rum med både säng och TV och har obegränsad tillgång till två fina hundar och dessutom möjlighet att låna bil om vi t.ex. skulle vilja åka och shoppa en blandare eller en bänkskiva eller nåt annat roligt. Dessutom är mina föräldrar väldigt lätta och trivsamma att umgås med, tycker till och med J.

Så det är inte där skon klämmer. Det är att inte bo hemma. Att ha alla (och när jag säger alla menar jag ett extremt litet urval av) sina kläder i en väska, att hela tiden förhålla sig till andra, att liksom inte ha någonstans att helt avslappnat skrota runt. För det spelar ingen roll hur hemma jag är hos mina föräldrar och hur easy going de är och hur bra de bor, det är ändå inte hemma. Så snälla snälla Hantverkares inspiration, jobbglädje och engagemang, låt det här badrummet bli klart. Nu.

2 kommentarer:

Svrinaj sa...

Forbannade gnäll. Jag jåbar hårt för svenne flicka fur att kuna dricka vodka med frun hema i litauen. Ni inte nöjda va? Jag ska visa er för inte nöjda. Minns ni det persikofärgade kakel? OCh den illgröna våtrumsmattan? De tar vi istället för er lyxiga toppen val. Och glöm funkerande dursch. Och ingen toastol, hål i gålvet funkar bra i lituania, så för er med. Ha det.

Miss Muffin sa...

usch. det är så jobbigt att ha allt så där halvfärdigt. hemma hos oss har det varit renovering på gång sen juli. nu står det garderobsdörrar i hallen, ligger extragolvplankor i extradotterns rum eftersom golvet är uppbrutet mellan de två sovrummen, det är hål i golvet mellan vardagsrum och kök (väntar på ny fin ektröskel), det är sand+färg+tapetlim på väggarna där nere (hatar 90-talet... hur kom man fram till att man skulle ha knottriga väggar... ska bli jättekul att få dem släta), alla våra grejor i banankartonger. blä. hoppas på fint innan jul. annars...