måndag, november 10, 2008

Mjölksyraträning i livet

Jag fick en bra kommentar av Lotta om novembergnäll: man måste välja, antingen gnäller man över mörkret i november eller över julstressen i december. Eftersom ingendera blir bättre av gnäll tycker jag att det är rimligt att begränsa sitt gnällande till en av dem.
Carpe diem, fånga dagen, jag väljer att gnälla här och nu. Novembermörkret.

I morse var det nämligen kärvt. Jag gick i kladdig grussörja i motvind över Västerbron. Ögonen tårades av vind, trötthet och stark ovilja att fortsätta framåt. Det är möjligt att jag funderade i banor om brist på livskvalitet och överlevnadsinstinkt. Om jag hade varit tre år hade jag lagt mig ner och gråtit, eller åtminstone låtit sådär otröstligt tröttgnällig som barn gör precis innan de brister ut i gallskrik.

Men så kom jag på mitt i allt det motiga och kärva att det är som att träna. Och det är när mjölksyran pumpar runt i benen som det verkligen ger något. Det är den sista tunga uppförsbacken i duggregn i Blackebergs backar i november som gör att man sen pallar att springa sig fri och göra den där ruschen mot mål i april. November är livets mjölksyraträning. Vi tränar i det kärva livsodugliga så att vi kan excellera i livskraft i vår. Ingen motgång är oss övermäktig, för vi klarade november.

Det tänkte jag medan jag stretade på, seg som en enekvist eller en alldeles för gammal Kalle Anka-tablettaskgodis. Allt som inte dödar härdar och nu jävlar är jag hård som titan.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men då har du ju redan missat tio dagar med möjlighet till legitimerat gnäll, det var väl inte så bra?

L sa...

Åhh, alltid finns det nån som minsann ska hitta den negativa sidan! "November är livets mjölksyraträning" var vackert på riktigt. Tänk att hitta det positiva med november, det borde du få Nobelpriset för, Kanalisera. Som att komma på vilka signalsubstanser som kan häva depressioner eller uppfinna ett fungerande AIDS-vaccin. Fast det här lutar nog mer åt litteratur. De har ju talat länge om att det är dags för en poet snart så nästa gång borde det banne mig bli du.

Jocke sa...

Ibland skriver du så fina saker.

Anders sa...

Och jag som såg dig streta över västerbron när jag satt på bussen. Tänkte ett tag skicka ett sms om hur tappert kämpande du var, men nu när jag läser detta inser jag att du behövde ta dig igenom det där själv för att kunna författa dessa bra tankar.

Claes sa...

"en alldeles för gammal Kalle Anka-tablettaskgodis"...

Ja jäklar vilken mästare du är på målande liknelser Boel. :-)