söndag, november 30, 2008

VHS R.I.P.

90-talet har varit här och hämtat ett av sina förrymda barn, videobandspelaren. Den har länge stått och blinkat och spontanspolat lite framåt och bakåt i TV-bänken, men nu har den givit upp sitt sista surr och återvänt till sina anfäder. Det är sorgligt. Inte för att jag någonsin tittar på video längre*, men jag gillade tanken på att kunna om jag skulle vilja. Jag har trots allt en skaplig samling kvalitetsfilm på VHS som jag inte kommer nyinvestera i DVD eller annat format.

Men framförallt saknar jag klockan. De vänliga turkosblå siffrorna som stillsamt uppdaterade mig med aktuell tidsangivelse närhelst jag önskade. De bara fanns där och jag tog dem för givet. Nu är de borta och jag sörjer att jag inte hade vett att berätta för dem hur mycket de faktiskt betydde för mig, medan tid fanns.

Så video med showview-funktion och digitala siffror - rest in peace. I'll miss you 4-ever.



*) även om jag i baktåsträvande hemlighet tycker att VHS är bättre än DVD - jag hatar att man alltid måste göra massa val innan man kan se filmen, jag väljer ju samma varje gång ändå, det är ju inte så att jag då och då väljer att spontanse filmen på danska eller med franska undertexter och det här idiotiska digitala påfundet allt eller inget, minsta lilla repa och filmkvällen är död, tacka vet jag VHS, där är allt färdigvalt och klart och är det en repa på bandet blir det bara lite brus.

1 kommentar:

Kate sa...

Som tur är, så har min mor införskaffat en vhs/dvd apparat som man kan överföra gamla vhs band till dvd. Bara bränna rakt av, ingen meny att snacka om. Det blir mycket mera plats i hyllorna med dvd, men de håller inte så bra. Nu när hårddiskar börjar komma ner i pris, tycker jag att de blir bäst att hålla alla gamla filmer. Blir kul att se vad vi har om sisådär tjugo år!

Tack också för tidigare inläll om de trettio, passerar denna diffusa, imaginära gräns i slutet på veckan, och fastän mitt feminist-jag tycker det är helt coolt, har jag dratt ut ett och annat grått hårstrå!