måndag, mars 16, 2009

Alternativa frågor

Roligt! Jag har fått alternativa gravidfrågor till inlägget nedan. Jag känner mig vansinnigt intressant och smickrad och tar för givet att den anonyme kommentatorn (tack snälla för frågorna!) talar för er alla i sina undringar. Här kommer däför svaren:

1. Vilken musik gillar ert barn då? Sparkar den mer och roligare till reggae?
Ingen aning. Om intensiva sparkar är tecken på gillande tycker den i regel mer om förband än huvudartister. Helt urskiljningslöst, förbandet väcker alltid starkare reaktioner och då har jag ändå testat med konserter som Franz Ferdinand, Anna Ternheim, Hello Saferide, Lykke Li och barnets blivande morbror. Man kan ju tycka att det borde vara åtminstone lite intressant! Å andra sidan var det helt ointresserat av Madonna också. Men ickereaktioner kan ju också vara uttryck för stilla gillande eller tyst andakt. Jag hoppas att det blir lättare att läsa av reaktioner som positiva eller negativa barnet befinner sig på utsidan av magen.

2. Hur ställer ni er till lagidrott vs individuella sportgrenar och hobbys då barnet blivit tio år?
Inte alls. Barnet får välja själv.

3. Om svaret på fråga två leder till att barnet måste sälja kakor, korvar, vantar och lotter - tycker ni det är en bra princip att han/hon får göra allt själv eller tänker ni ta med och hjälpsälja på jobbet?
Barnet får sälja själv. Jag har redan sålt min livsranson av sånt där. Dock är vi säkert så snälla att vi stödköper ett paket strumpor eller en låda kokosbollar.

4. Hur tänker ni lösa amningseländet vid långa hårfrissebesök under mammaledigheten?
Den får väl göra precis som vuxna gör och äta innan. Eller så får den ersättning. Jag tänker mig att jag kommer vilja göra flera saker för mig själv, där jag inte är fysiskt bunden till barnet var tredje timme så det lär sig nog gilla ersättning tidigt i ren överlevnadsdrift.

5. Vilka serietidningar vägrar ni att prenumerera på oavsett vad barnet vill?
Hmm... jag misstänker att slaget inte kommer att stå mellan Bamse och Kalle Anka utan mellan tidningar jag aldrig har hört talas om. Jag vet faktiskt inte. Jag antar att vi får verka för att hjärntvätta barnet så mycket som möjligt under de tidiga åren att det här inte blir ett problem när barnet kan uttala ord som prenumerera.

Tack för frågorna! Det har varit en nyttig och rolig träning för både mig och J och vi fann glädjande att vi tyckte precis lika. Fler som undrar nåt? Hit me!

5 kommentarer:

30+ sa...

Let me tell ya. Bamse är ungefär lika jävla illa som Kalle Anka. Om man med illa menar mått av kapitalism. Eller såhär: värderingarna är ganska unkna i Bamse också. Ditt genusalarm skulle slå i taket.

(Tre snubbar gör macho äventyr tillsammans. Tjejerna passar barnen.)

Singelmamman sa...

Och om du ska vänta på att barnet ska kunna säga prenumerera själv innan den får en tidning kan du klara dig undan länge. En av mina tonåringar snavar fortfarande på ordet och säger ofta; premurerera.

Anonym sa...

Okej, tre lite svårare då (från samma anonyma frågeställare):

1. Vilka övriga värderingar än jämställdhet mellan könen tycker ni är viktiga att lära ert barn?

2. Om barnet trots era genussträvanden envist vill bete sig könskonservativt - hur gör ni då? Typ en liten tjej som vill ha prinsesskläder och prenumerera på Barbies egna (förfärliga) serietidning o.s.v.

3. Om ert barn (oavsett kön) verkar bli o-poppis i skolan, vad gör ni då?
a) lär ut enkla ytliga kommersiella tricks för att bli som dom andra (rätt frisyr, rätt sneakers)
b) försöker skapa nån slags djupare rotad självkänsla som gör att barnet står ut med att vara o-poppis just nu i livet
c) nåt annat smart som jag inte lyckas komma på

Sug på dom så länge!

Kanalisera sa...

30+: jag vet, jag jobbar med att förtränga det där. Det går riktigt bra faktiskt! Bamse har ju också ett litet alibi i Nalle-Maja, men du har rätt, det är alldeles för svagt. Finns det någon serietidning med bra kvinnliga förebilder?

singelmamman: min kusin försökte byta ut det krångliga ordet mot "synonymen" vandra. Ingen framgång.

anonym: knivigt!
1) Massa värderingar! Men de flesta springer ur det grundläggande om alla människors lika värde (där under kommer ju jämställdhet också) och att värna miljön.

2) Det har vi tänkt på. Det blir kärvt. Men då faller vi nog till föga och köper en rosa klänning eller vad det kan vara, men låter bli att uppmuntra beteendet utan ge barnet bekräftelse på andra saker.

3) Ja fy fan, vilken mardröm. Jag tror på b, att hjälpa barnet till en egen trygghet. Men inte är det lätt. Återkom gärna med alternativ c om du hittar den ultimata lösningen!

L sa...

Det är nog väldigt svårt att "låta bli att uppmuntra beteendet", tänker jag mig. Jag har en kompis som hamnade i precis denna situation. Hon tyckte att det var vedervärdigt med prinsess-sänghimlar och Barbie-förebilder, men (kanske just därför) visade det sig att hennes dotter älskade sånt. Och när min kompis en gång hade sett lyckan stråla i dotterns ögon av den rosa klänningen, var det svårt att neka henne vidare förlustelser som just uppmuntrar detta beteende. Visst fick dottern sitta i "prinsessans" knä på Disneyland. Och visst fick hon ett set med små rosa hårprydnader och halsband i julklapp -hon blev ju så glad. På riktigt. Och man vill ju göra sitt barn glad. Svårt!