Jag ångrade mig

På den tredje dagens ledighet ångrade jag mig. Jag vill nog inte ha något barn. Det här är det här den perfekta tillvaron. Dagarna går hur fort som helst och jag gör bara saker jag tycker om att göra. Blir jag det minsta lilla trött lägger jag mig och vilar och jag följer stenhårt rådet från min kollega "ät varje måltid som vore det din sista". Det enda jag har att klaga på är det här med att jag är lite otymplig.

När jag landat lite i ledigheten finns det faktiskt en frihet i att inte veta hur många dagar, veckor eller timmar den är. Det tvingar mig att hela tiden göra det jag känner mest för precis just nu. Så generös är jag sällan mot mig själv annars.