Den finaste presenten

Igår fick jag den finaste presenten* av mina kompisar - en påse isländsk chokladlakrits från lakritsaffären jag skrev om i förra inlägget. Det är så fantastiskt! En kedja av fint. Först har de läst inlägget i torsdags kväll och sen hunnit agera på det på väldigt kort tid (ett dygn mellan bloggpublicering och presentöverräckning) och dessutom kommit ihåg att det var just den isländska chokladlakritsen jag nämnde speciellt. Fantastiskt.

Jag kan nu berätta att det är precis så gott som man kan tro och som jag minns det från Island. Och nu kan jag för mitt liv inte förstå varför jag brukar äta gröt till frukost, när det finns isländsk chokladlakrits.

*) För snart ett år sen fick jag "Den fina presenten" av samma kompisar. En meterhög porslingås som ger ordet anskrämlig ett porslinsansikte, tillsammans med ett prydligt regelverk som informerar om att gåsen måste stå framme synligt och inte lämnas vidare tidigare än efter 6 månader från mottagandet.

Porslinsgåsar och regler i all ära, men helt oprovocerad isländsk chokladlakrits är ändå en finare present. Den finaste rentutav.