Om

Om varelsen inuti min mage hade varit jag, hade den tittat ut ganska precis nu, tre veckor för tidigt och vid elvasnåret på förmiddagen. Jag ser inga sådana tendenser. Alls. Å andra sidan, om varelsen hade varit jag hade ju jag varit min mamma och alltså tillbringat gårdagen med en spänstig cykeltur fram och tillbaka till Lidingö, i stället för bland äppeljuice, snor och gnäll i en soffa i Solna. Och det hade varit maj.

Det är knepigt det där med arv och miljö.