No drama

Halv två inatt väcktes jag av livets dramatik - värkar! Sedan följde timmar av profylaxandning och klockning. Regelbundet en minut i kvarten gjorde det skitont. Drama! Drama! Och bättre ändå - mätbart drama! Framåt morgonen minskade intervallet till tio minuter och J ringde och ställde in dagens besök hos barnmorskan, som gratulerade och tyckte att allt lät väldigt bra. Drama drama!

Så plötsligt la allt av och blev som vanligt, bortsett från detaljen att jag är skittrött. Till ingen nytta alltså. Så här sitter jag med min dag-TV och mina gäspningar i årtusendenas största antiklimax och känner mig både lurad och lite fånig.