Vardagsmat
Det absolut sämsta med att vara hemma och ledig: Man måste laga och äta vardagsmat.
Det är helt outsägligt tråkigt att laga och äta vardagsmat och att tvingas göra det både till lunch och middag är bortom gränsen för vad som kan anses rimligt att utsätta en människa för. Och nu kommer det alltså att vara såhär i flera månader!
Eller ja, ganska många måltider äter jag ju ute på stan och de som lagas hemma är vi ju faktiskt två om, men ändå!
Jag försöker få det fort överstökat. Jag kokar tre potatisar och äter hela som äpplen, med skalen på. Till det äter jag tre skivor kassler och en paprika på samma sätt. Det där med att finfördela med kniv och gaffel och lägga upp på tallrik är inte min grej. Effektivitet framför allt.
Det är för jävligt att jag har den där förbannade uppfostran om att man måste äta näringsriktig mat tre gånger om dagen så hårt i ryggmärgen. Vad fint det hade varit om jag kunnat nöja mig med en kaffe och några skorpor!
Om det hade funnits näringsriktig och mättande mat på tablett hade jag varit storkonsument. Tänk er eonerna av tid jag skulle kunnat lägga på något roligare!
Notera gärna antalet utropstecken mitt undermedvetna valt att krydda det här inlägget med. Som för att ytterligare manifestera min desperation.
3 kommentarer:
Äntligen en som tycker som jag! (kryddar också med utropstecken...!) Kan trösta? dig med att det blir värre, när det är typ påsk och kidsen är i äta-mat-med-bestick-åldern. Då är det tre mål mat om dagen, flera dagar i rad. Paniken du känner nu är lätt, jämfört med vad som kommer.
Åh herregud. Hoppas att de uppfunnit mat på tub tills dess!
Prova den här då: hemma och vattkopps-vabba nästan 3 veckor, i ett hem som först packades ner i lådor, sen flyttades och bara hjäpligt packades upp, med 2 st 2-åringar, varav en som hade ont i munnen och inte ville äta, och inga kastruller som fungerade på nya spisen. Kan säga att det var mathållning under all kritik. Tur att de är tillbaka på dagis nu och får vettig mat en gång om dagen - tack Janne (barnens kock).
Skicka en kommentar