Och plötsligt tog jag min inre hemmafru på bar gärning
Under förra veckan fick jag från två olika håll tips om ett inslag i DN:s webb-TV som sedan fanns i artikelformat i söndagens tidning. Inslaget handlar om hur jämställdhet lätt hamnar i skymundan i dagens stress på det perfekta hemmet och min generations (bakåt)strävan efter att vara den perfekta Modern och Hustrun med linneskåp, fiffig hallförvaring och hemlagad husmanskost. Det är både självklar och otäck läsning. Självklar när den beskriver att en bra relation med barn och partner, bra sex och ett jobb man trivs med är viktigare än ett perfekt hem. Otäck när jag inser att det inte alltid är så i verkligheten.
Och så idag, när jag har min första lediga dag inför stundande förlossning (en absurd känsla, varför är jag inte på jobbet!?) så känner jag det komma krypande över mig, det livsfarliga hemmafruidealet. Vid frukostbordet gör jag mentala listor över saker jag kan göra idag. Det poppar upp idéer om rustik lasagne, ända från grunden och äntligen rensa i städskåpet för att inte tala om att montera gardinstången i sovrummet och kanske sy ett par piffiga gardiner. Vafan! Var kommer det ifrån?
Det är ganska otäckt att jag i mitt feministiskt medvetna inre som dessutom hittat en praktiskt jämställd partner att odla och förverkliga ideal tillsammans med, ändå smygodlar såna här idéer om vad som är bra aktiviteter en ledig dag.
För vad händer om jag etablerar en hemmaroll där jag fixar och putsar i stället för att odla mina egna intressen och mig själv, vilket slags mamma blir jag då? Och vilket slags partner? Vän? Människa?
Tur att jag kom på mig själv på bar gärning. Nu blir det bara roligheter hela dagen och inga husmorspoäng till kanalisera. Basta!
9 kommentarer:
Det är nog bara en omställningsfas för att du är så van att arbeta. Jag som inte jobbat mer än sådär en tio timmar per vecka de senaste åtta åren använder glatt all ledig graviditetstid till att se på film och äta glass i sängen.
Beror det inte på varför man får de där ideerna? Om man t.ex. tycker om att sy gardiner och göra om så behöver det väl inte vara en husmorsfälla för det, oavsett om man eller kvinna får sådana idéer när man är hemma?
Då är det ju ett intresse som man äntligen får tid att odla. Eller är det ojämnställt om man har intressen som av "samhället" klassats som "typiskt kvinnliga"?
Jag tänker att det alltså är skillnad på att göra något på grund av att omgivningen påverkar en, än för att man tycker något är roligt. Tycker man att det är kul att baka, smörja in cykelkedjan kontinuerligt och måla väggmålningar så ska man väl göra det utan att bekymra sig för vilket kön man är och om det då är okej?
Handlingar man gör ska väl vara lustbetonat. Oavsett vilken könsetikett man sätter på handlingarna.
väl rutet fairy!
det handlar väl helt och hållet om vad man gillar att göra.
Ååh, om man ändå fick slippa jobba och ägna en hel dag åt att styra upp i köksskåpen! Fast kanske inte en dag med sånt här väder...
Ha det så skönt i vårsolen! :-)
Jo, klart att man ska göra det man trivs med att göra på sin lediga tid, men jag tycker ändå att man måste våga problematisera och ifrågasätta varför man råkar gilla en viss sak, i synnerhet sådant som fortfarande är starkt könsbetingat. Tycker jag om att göra det här för att jag känner mig duktig/kvinnlig/manlig eller för att det verkligen ger mig något. Men gränserna är förstås jättesvåra. Själv tycker jag om att blogga eftersom det mättar mitt oändliga bekräftelsebehov. Det kan man tycka ett och annat om.
Nu tänker jag tycka om att dricka kaffe på balkongen ett tag.
hm, men blir det jämställt bara för att du låter bli att fixa och putsa när du är hemma en hel dag? och skulle du inte uppskatta om mannen din ställde fram en god lasagne när han varit hemma en hel dag?
jag menar, nån måste städa och laga mat och monterna gardinstång, och varför inte den som är hemma? nästa gång kanske han är hemma en längre period och får då dra ett lite tyngre lass. det tycker jag känns rättvist.
Såklart ska man problematisera och tänka ett varv till varför man gör och framförallt känner som man gör. Därför är det så bra att vi har Kanalisera som tänker så klokt, och generöst delar med sig till oss!
Riktigt bra är det ju om alla parter i en familj har några "egna intressen" som sammanfaller med sånt som behövs för att göra hemmalivet lite drägligare; att någon gillar att laga en god middag ibland, att någon blir lycklig av att få tänka ut, tillverka och sätta upp gardiner, och att någon kastar sig hem från jobbet smått euforisk över att idag ska jag få bygga bra hallförvaring. Men oftast blir det ju lite snett, och att man gör det av andra anledningar än riktigt glädje, och då på bekostnad av någon som skulle vara mer lyckoframkallande.
Jag tror att den inre hemmafrun inte är någon som alla kvinnor har fått medfött, utan den inre hemmafrun hon bor - ja, just det - hemma. Och vem det än är som börjar, av olika anledningar, vara mycket hemma får vara fodervärd åt hemmafrun. Det är väl klart som korvspad att det är den som går omkring hemma hela dagarna också är den som retar sig på fula gardiner eller hur opraktiskt det är i köket. Den som sitter på jobbet kommer ju knappt ihåg vilken färg det är på gardinerna. Det vet jag ju själv hur det var när jag var förvisad till soffan i 10 veckor. Och när Kanaliseras lilla hemmaman är hemma kommer han förhoppningsvis någongång överraska med både lasange och gardiner.
Och här kommer vi tillbaka till en gammal sliten slutsats: det är viktigt att båda i ett förhållande är hemma lika mycket vid t.ex. föräldraledighet. V.s.v.
dee: nej du har helt rätt, det blir inte jämställt av att jag vägrar bidra till hushållet. Trixet är att göra lika mycket. Skulle J ägna en hel dag åt storkok och gardiner, eller skull han nöja sig med att köra en maskin tvätt och lägga resten av dagen på att läsa bloggar så är det en rimlig nivå för mig med. Det är så jag menar.
Självklart ska man alltid ifrågasätta varför. Och jag tycker du/ni gör det på ett enormt smart och medvetet sätt, fortsätt! Bara att jag tänkte att ibland kanske man låter frågan gå så långt att den slår knut på sig själv.
Så att säga.
Skicka en kommentar