lördag, april 04, 2009

Hönsmamma

Det här med barn öppnar verkligen för oceaner av ny oro. Hela tiden måste man kontrollera att bebisen andas ordentligt. Vilket den inte gör eftersom bebisar normalt andas oregelbundet, alltså varken normalt eller ordentligt men ändå heeelt normalt.

Imorse kom jag på en ny oro; ansiktsfärgen. Var inte det stackars barnet lite blekt? För att inte säga askgrått eller rentutav grönskiftande? Jo, visst var det så. Gråtande samtal till Vårdguiden och J i ilfart till Apoteket för att köpa en febertermometer (gud, vilket övergrepp att stoppa in den stora saken i den lilla rumpan!!!) för att en timme senare lugna sig och konstatera att allting är heeelt normalt.

Det kommer att bli ett djupt socialt traumatiserat barn detta. Glöm allt vad övernattningar på fritids, språkresor och farliga sporter heter. Det blir till att stanna hemma under föräldrarnas vingar minst tills vi dör. Kanske ska jag snickra en sån där behändig österrikisk källare...

3 kommentarer:

Rosa von Trosa sa...

Det blir bättre! (säger hon som fortfarande har andningslarm på sin snart nio månader gamla bebis.. Bebis?!).

Vargadotter sa...

Herregud, känner på mig att jag kommer att bli likadan när det blir min tur! ;) Grattis till Bebis förresten!

Singelmamman sa...

Jag har sagt det förr, och likt domedagsprofeterna vill jag slå ett slag för; *trumvirvel* jag säger det igen!
Det blir bara värre! (tro mig jag har två tonåringar)