Viktiga värderingar
Jag skulle preciiis skriva ett inlägg om hur oerhört provocerad jag blir av folk som på allvar inte tror att det spelar någon roll hur vi bemöter barn för deras utveckling rakt ner i stenhårda könsroller. Ni vet såna som säger att vi har gett Pelle både dockor och bilar, men han föööredrar bilar - det är ju faktiskt genetiskt! Eller vi har låtit Lisa leka med dockor eftersom hon viiill det och vi tycker iiinte att hon är ooojämställd för det. Ni vet. Sjukt provocerande korkat.
En sak om man inte tycker att det är viktigt att vara jämställd, det är ju en åsikt som - precis som att tycka illa om invandrare eller att gilla mango chutney - är upp till var och en (eventuellt med skillnaden att åsikter kan vara lite olika fel). Men att inte problematisera eller ens försöka förstå konsekvenserna av blåsvarta overaller och mjuka röster i pipigt tonläge!
4 kommentarer:
Ser fram mot ditt inlägg om hur vi skolar våra barn in i könsroller Kanalisera!
Tycker att det är svårt - inte för engen del så mycket som när det gäller omgivningen. Har tex konsekvent köpt könsneutrala kläder till vår bebis, så kommer mormor och handlar en massa könsstereotypa kläder och bli JÄTTELEDSEN (för att inte säga upprörd) om man inte använder det... vad gör man?
Ja, det där är svårt. Vårt trick just när det gäller kläder är att använda mormors könssterotypa kläder när bebisen träffar mormor. Kläderna används och mormor får se hur fin bebisen är i dem.
Men det går nog inte att skydda sitt barn från fördomar, om man inte vill isolera det alldeles (och det vill man ju inte). Dessutom tror jag att vi alla gör fel, även vi som kaxigt kallar oss jämställda och upplysta. Mitt bästa trick är att tänka att barnet är flicka ibland och pojke ibland och se vad som händer i mitt undermedvetna. Skrämmande men nyttigt.
Hoppas att ni orkar hålla emot! Så få står emot i längden, men det finns positiva undantag också.
Sen är jag bara sjukt sur att jag missar lakritsfestivalen nu i helgen...
Jag utgår här från att A-barnet är ditt första barn. GRATTIS till det valet att ha barn alls.
Med första barnet har man ofta stora visioner.
Sen måste jag nog erkänna att en del av det du funderar kring verkar totalt stolligt för just mig.
4 barn bor hos oss, samma villkor, samma regler för alla. Samma möjligheter.
En är flicka, resten pojkar.
Pojkarna rasar runt, flickan väljer att vara med på sina villkor.
Själv kör jag mer på "Skulle du inte bete dig så mot en vuxen, ska du inte göra det mot ett barn heller"
Vill flickor vara typiskt flickiga med glitter och rosa period i livet, då tycker jag de ska få vara det.
Vill pojkar leka krig och ond bråd död..varför inte?
Jag upplever att DU väljer saker åt ditt barn i mycket större utsträckning än vad du är medveten om.
Att välja att inte uppmärksamma barnets kön, är att välja bort könstillhörighet.
För övrigt var det här en väldigt spännande och intressant blogg.
Skicka en kommentar