lördag, april 11, 2009

Intimhybris

Det var dumt av er att ge mitt inlägg om förlossningen så mycket kommentarsuppmärksamhet. Jag kan inte hantera det, utan har förstås gripits av omåttlig hybris och tappat alla spärrar för vilka privata saker om intimhygien och underliv som lämpar sig på Internet.

Det i kombination med min fascination och ilska över hur hemligt allt är kring kvinnokroppen och barnafödande gör att jag måste skriva uppföljaren - om kroppen efter förlossningen. För om jag tyckte att jag hade lite halvdan koll på vad som händer med kroppen under graviditeten och inte visste så mycket om hur en förlossning verkligen går till, så hade jag ändå verkligen ingen aning om hur kroppen beter sig de första veckorna efteråt. Helt sjukt. Både kroppen och hur lite jag visste, trots att jag - återigen - läst på.

Och naturligtvis blir jag arg igen. Arg på allt hemlighetsmakeri och hysch-hysch och på att kvinnokroppen bara får synas när den är antingen perfekt eller drabbad av någon psykosomatisk "kvinnosjukdom", typ stress. Det är tur att jag har den här Internetsidan att så effektivt rädda världen med.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Neeeej, sluta skrämmas! Säg att kroppen är exakt som före graviditeten direkt efteråt. Man väger sina vanliga 65 kg igen och går på gym och tar skitlånga promenader och har sex och dricker rödvin. Väl?

Finns det inte NÅN jämställdhetsmetod för att få ens kille att ha avslagsblödningarna?

Kanalisera sa...

Nix nix nix.

Och då är ändå avslagsblödningarna en bagatell i sammanhanget.

Ida sa...

Jo snälla berätta!

Jag är SJUKT förlossningsrädd och slukade din berättelse, jag vill ju veta sanningen! Jag vill ha en aning om vad som skulle vänta i fall jag någonsin vågar skaffa barn.

Elin sa...

ja berätta. det behövs. jag är också arg. och jag vill veta.

Peppe sa...

Bring it on.

Anna sa...

Berätta berätta berätta! Jag vill veta sanningen.

Singelmamman sa...

Förutom att mina förlossningar var som att glida på en räkmacka, "bara" fem timmar båda gångerna. Så skrev jag avtal med SöS där jag förväntades föda andra gången. Var mer rädd då. Men det är konstigt att världen, hela djävla världen, förväntar sig att man ska vara som om inget hänt direkt efter förlossningen. Det är till och med skamligt att sväva på moln och tokälska sina små. Ändring önskas! Bra skrivet Kanalisera!

Anonym sa...

ja tell tell!!!!

Elin sa...

Det ÄR tur att du kan rädda världen med den här sidan. Jag har skickat länken till alla tjejkompisar. Jag vill veta i förväg vad som väntar så att jag kan förbereda mig mentalt om jag nu väljer att skaffa barn nångång. BRA!