Det svåraste som finns:
När människor jag tycker om inte delar mina värderingar. Det händer hela tiden och det måste ju förstås vara så. Men ändå gör det så ont i mig.
Jag borde åka på team building med ett gäng antifeministiska högerpolitiska rojalister och biologister med mottot ”Individen framför kollektivet – alltid!” och härdas lite.
Det skulle göra mig gott.
4 kommentarer:
Det är verkligen det svåraste som finns. Till team buildinglägret: Elise Claeson, skribent på Svenska Dagbladets ledarsida, kan passa. Hon beskriver sig själv så här: "Jag är kvinnlig, utan att bli för rosa. Jag klär mig ofta i svart och ofta i kjol. Jag gillar också rött, är anglofil, gillar antikviteter, blommor, Strindberg, trädgårdspyssel, att baka och högklackade skor. Jag är en romantiskt, nyfiken, modig, kvinnlig, värdekonservativ kvinna med anglosaxisk humor."
Man kan ju i alla fall gilla att hon har anglosaxisk humor. (I min värld är det något positivt eftersom jag associerar till Monty Python och The Beatles.)
Biologisterna har nog förresten snarare mottot: "Traditionen framför individen -alltid!"
Och vad ännu svårare är att förstå att det finns personer som tänker så om en själv: "Tänk vad konstigt att Kanalisera, som jag tycker så vansinnigt mycket om, inte delar mina värderingar och har samma attityder som jag." Där sitter de: miljöaktivisterna, cyklisterna, prästerna, nudisterna, de som slåss för landsbygden, karriäristerna, ultrafeministerna, barnmorskorna och tusen andra grupper och skakar sina huvuden. "Varför kämpar hon inte för de riktigt viktiga frågorna. Vi borde teambuilda med henne så vi kanske lär oss något om oss själva." :-)
Jag känner att jag har behov av att följa med. Skriv upp mig, jag börjar bli trött på mig själv.
Skicka en kommentar