onsdag, februari 18, 2009

Nej till livet igen

Jag fick ett intressant lästips. SvD skriver om ett fall i Eskilstuna där en kvinna vid två tillfällen blivit gravid, bett att få reda på barnets kön och, när det uppdagats att det handlar om en flicka, valt att göra abort. Artikeln handlar om personalen på sjukhuset som upplever att de tvingats till något de inte står för/vill delta i. Läs hela artikeln här.

Den snabba reaktionen är att kvinnan är dum i huvudet.
Den lite mer eftertänksamma är att fundera över vilken frihet som inte borde vara en rättighet – att i förväg ta reda på barnets kön eller att göra abort på vilka grunder som helst.

Jag tycker att man ska få göra abort på vilka grunder som helst. I relation till t.ex. debatten om bevisbörda vid våldtäkt ("sa hon verkligen Nej?") känns det väldigt svårt att skapa regler (och framförallt att följa upp dessa) för vilka skäl som är giltiga för abort och inte.

Att ta reda på ett ofött barns kön däremot, tycker jag inte är en självklar rättighet. Att göra det signalerar att kön spelar roll. Och det känns inte okej.

I dagens informationssamhälle kan att ta reda på kön tyckas vara en ganska oförarglig handling, men när konsekvenserna känns så här instinktivt jättefel blir det svårare, vilket gör den här diskussionen riktigt intressant.

6 kommentarer:

Anonym sa...

jag har aldrig fattat det där att vissa vill veta barnets kön. på vilket sätt är det intressant liksom?

minmina sa...

Jag tycker nog att man både ska få bestämma kön på barnet vid provrörsbefruktning till exempel och bestämma om man vill veta vad för kön man väntar, samt att göra abort efter att man vet.

Liksom. Vem ska bestämma när en abort är ok, av vilka skäl? Vill man utsätta sig för det frivilligt, tror inte det är en enkel sak, känslomässigt eller fysiskt, så vem lider?

Om det kostar samhället pengar så får man stå för det själv. Lyxfrågor borde inte subventioneras. Alltså, har man tagit reda på kön och abortorsaken är könet så är både ta-reda-på-kön och aborten något som gör att man får betala själv. Vilket gör att om man först har tagit reda på könet har man säkrat att få betala för en abort sen om man vill göra en.

minmina sa...

Nej, ångrar mig. Man ska nog inte ens behöva svara på frågan om varför man gör abort. Så den ska vara lika subventionerad som för andra. Oavsett orsak.

K sa...

Jag tycker det kan vara helt ok att ta reda på könet av ren nyfikenhet. Men det rimliga vore väl att inte göra detta förrän efter att det är för sent för abort. Jag tycker att det är fruktansvärt att göra abort pga kön, som om något kön skulle vara mer värt än det andra.

Lotta sa...

Två saker komplicerar, tycker jag: det första är att kvinnan sedan tidigare hade flera flickor. Jag säger inte att det gör aborterna mer OK, men jag kan förstå att det påverkar hennes beslut. Det andra är att eftersom tekniken ultraljud finns, kommer det alltid finnas någon som vill ta betalt för att erbjuda den. Oavsett om man förbjuder den eller inte. Lite som med aborter i utvecklingsländer där det är förbjudet. Detta skulle leda till att de "vanliga" föräldrar som vill veta barnets kön inte kommer att kunna göra det, medan de som verkligen vill (som förmodligen kvinnan i artikeln) kommer att kunna betala på svarta marknaden för att få veta. Den utvecklingen finns i Kina där olagliga aborter av kvinnliga foster är ett stort samhällsproblem.

frida sa...

Tycker det är för enkelt att säga att just denna familj var dum i huvudet. Jag är övertygad att det är jätte-, jättevanligt att önska ett visst kön på sitt barn. Och det gäller framförallt det andra, tredje barnet om jag kan min statistik rätt. Första barnet är fantastiskt oavsett och de flesta bryr sig inte om vilket kön barnet får. Men i familjen, som på alla andra områden, eftersträvar man jämlikhet och en balans mellan pojkar och flickor. För vad vi än tycker om det så kommer det ju vara skillnader på en familj med 3 tonårsdöttrar eller 3 tonårssöner. Och det är ju mycket lättare att uppfostra jämställt om det finns både pojk- och flicksaker osv redan.

Om ni verkligen skulle undersöka runt om bland era vänner så tror jag att ni skulle bli förvånade hur många som bär en liten förbjuden önskan att nästa barn ska bli av ett visst kön. Och att det finns många som har en liten, liten ”sorg” att de aldrig fick en flicka/pojke. Självklart är de flesta inte så drastiska som i artikeln, som tur är. Har ni läst ”Dotter önskas” av Katerina Janouch?

Men tillbaka till ultraljud: syftet med ultraljud är inte att berätta kön för föräldrar, utan att bestämma hur gammalt fostret är, hur många foster det är, och om det är andra sjukdomar eller komplikationer man ska känna till. Visst kan man inför regeln att inte säga vilket kön fostren har, men de som vill går till privata alternativ, och för de som t.ex. skulle må bra av att veta för anknytning osv missar informationen. Jag tror att det är många fler barn som räddas till livet pga av sånt man får veta på ett ultraljud, än de som tas bort pga den informationen. Hejja ultraljud!

Den här världen behöver inte fler oönskade eller oälskade barn
Fri abort – alltid!