Om kvotering
I en annan föreläsning igår sa Meg Tivéus något riktigt smart om kvotering. Det pratas ju ofta om kvotering som något dåligt och att man alltid ska låta kompetens gå först. Det kan man tycka vad man vill om och man kan tycka lite olika saker i olika sammanhang. En sak som många tycker är att de för egen del i alla fall INTE vill bli inkvoterade, utan hellre valda för sin kompetens. Det kan man ju förstå. Men om man ändå blir inkvoterad p.g.a. sin religion, ålder, etnicitet, kön eller något annat då?
Smarta smarta Meg Tivéus vände på steken och sa igår ”Men det är ju jättebra att bli inkvoterad! Då får man ju jobbet. Sen är det bara sätta igång och visa att man gör det bra”.
Så enkelt och så självklart. För det är ju så idiotiskt att lägga prestige i det och straffa sig själv när man av någon anledning väl får chansen. Det viktiga är vad man gör, inte varför man fick möjlighet att göra det.
Och vågade någon tro att det är viktigare med en bra blandning av människor än tio identiskt lika expertkompetenser ska man bara vara tacksam för det, ta chansen och steppa upp och leverera.
Så enkelt, så självklart och så smart.
5 kommentarer:
Haha, min gamla chef! Hon är tuff.
Jag tycker en annan sak om kvotering:
Jag tycker man, istället för att kvotera, som är ett rätt trubbigt verktyg, ska definiera "Förmåga att motivera personer som idag är underrepresenterade och därmed en outnyttjad resurs" som en kompetens! (Fast helst lite klatschigare formulerat.)
På så sätt får man, t.ex. vid tillsättningen av en professor eller en VD, räkna in huruvida professorn skulle kunna inspirera fler personer av ett underrepresenterat kön, social bakgrund osv. Säg att två personer söker tjänsten som rektor för polishögskolan. Den ene, svensk man, har en massa "reguljära" snutmeriter; den andre har något färre snutmeriter, men är invandrare eller kvinna. Om person 2 då fick räkna in sin större förmåga att värva kvinnliga studenter eller studenter med invandrarbakgrund (vilket förmodligen behövs) som en kompetens/merit så skulle tillsättningen kunna ske på ett sätt som blev mer rättvist och ingen skulle kunna säga att "H*n blev inkvoterad" och därmed antyda att kompetensen brister. För det gjorde den ju inte, om man tänker som jag. :-)
Nu var det ett väldigt tydligt och enkelt exempel med polishögskolan, men det borde gå att överföra på i princip alla tjänster där det råder snedfördelning mellan olika grupper. För om vi antar att förmågan hos en medarbetare inte sitter i könet/den sociala bakgrunden/nån annan grupptillhörighet så missar ju arbetsplatsen rimligen en massa duktig personal om dessa skräms från att söka tjänster för att de är rädda att inte passa in eller tycker det verkar trist med homogen personalsammansättning. Vilket den "udda" chefen/professorn/tjänstemannen skulle kunna råda bot på.
...och för att förtydliga (det är svårt det där med att formulera sig kort och begripligt) så skulle meriten ifråga räknas in som en merit bland andra. Det går alltså inte att komma och vara inkompetent i övrigt och få tjänsten bara för att man har "rätt" kön, utan man måste vara så bra meriterad att man, med hjälp av denna "könsmerit", blir den bäst kvalificerade.
Idag bestämmer man ju ofta i förväg att "Tjänsten ska tillsättas av en kvinna" och då finns ju risken att en okvalificerad person får tjänsten om det är svårt att hitta kvalificerade kvinnor. Vilket ger dåligt intryck som smittar av sig på alla andra kvoterade tillsättningar.
Jocke, jag har tänkt säga det här ett tag nu: Du skulle möjligen inte vilja gifta dig med mig?
Jag fick höra en smart variant av Jockes tänk en gång, av en tjej som faktiskt delar halva Jockes DNA.
Utan att behöva dra det hela vägen till att det är en kompetens att insprirera och attrahera den underrepresenterade egenskapen (ofta ett av könen), kan man helt enkelt se det så här: Om man strävar efter att utjämna en snedfördelning, så är det en kompetens i sig att ha det underrepresenterade attributet. På det sättet når ju organisationen en högre kompetens och sina mål med en av kandidaterna, men inte med den andra. Och detta ska ju också ses som en merit bland andra, precis som Jocke säger ovan.
Det enkla tankesättet gav mig en aha-upplevelse kring inkvoteringsdebatten i alla fall. Hoppas det hjälper någon annan också.
Eller så kan man ju oxå tänka att män har blivit inkvoterade i alla tider just pga att de är män, och det är ingen som har hört dem klaga hittills.
Skicka en kommentar