Dagens namnsdag på ett lite annat sätt

Titta vad som fanns i dagens DN.

Ja, det är jag på bilden.*
Nej, det är inte jag som satt in annonsen.

- Ska du inte läsa dagens namn? frågade J vid köksbordet. Vi läser osmakligt ofta dödsannonserna på spaning efter fina barnnamn.

Jag började med att skratta så jag grät. Ett mer klockrent fall av hobbymongolism får man leta efter, och så är det jag! Vansinnigt roligt.

Sen kom jag på att DN även läses av personer som jag träffar i min yrkesroll samt av såna jag refererar till som kompisars kompisar och som faktiskt på allvar kan tro att jag satt in annonsen själv.

Då fick jag lite ont i magen.

Sen skrattade jag igen.

Min mobiltelefon har under tidig morgon (tidningsläsartid) gått varm med gratulationer varav minst en person är helt okänd för mig (jag har googlat). Men den allra bästa spin-offen är att en man från ett bokförlag har hört av sig till DN och bett om min adress. Han hade sett annonsen och vill ge mig en bok i namnsdagspresent. Storstilat!

J försöker nu sluta fred och säga att vi ska sluta med fåniga lekar. Jag säger att det var han som började. Och han fyller 30 om en månad. Moahahaa!

*) Men jag vill å det grövsta dementera att jag ser ut sådär!