fredag, januari 02, 2009

Gränslös gråt

Och för andra gången idag gråter jag framför sjungande barn på teve. Först en engelsk dokumentär. Sen Whoppi Goldberg. Jag har inga gränser.

2 kommentarer:

Medelklassman sa...

Kroppen alltså. En märklig manick. Här tror man att man har kontroll över sin hjärna, men icke sa nicke.

Don't worry, du blir snart dig själv igen.

Kanalisera sa...

Ja, för det kan väl inte vara det här som är jag själv? Hemska tanke.