Gränslös gråt
Och för andra gången idag gråter jag framför sjungande barn på teve. Först en engelsk dokumentär. Sen Whoppi Goldberg. Jag har inga gränser.
Här är min kanal för olika tankar som jag tvångsmässigt formulerar för mig själv i stället för att vara driftig kvinna i karriären. Det är också en kanal för min hemliga dröm om att skriva en krönika som alla måste läsa. Slutligen är det en kanal för mitt gigantiska bekräftelsebehov - nu syns det vad jag tänker på internet, alltså är jag.
Och för andra gången idag gråter jag framför sjungande barn på teve. Först en engelsk dokumentär. Sen Whoppi Goldberg. Jag har inga gränser.
Skrev Kanalisera kl. 18:17
2 kommentarer:
Kroppen alltså. En märklig manick. Här tror man att man har kontroll över sin hjärna, men icke sa nicke.
Don't worry, du blir snart dig själv igen.
Ja, för det kan väl inte vara det här som är jag själv? Hemska tanke.
Skicka en kommentar