Post profylax och Fru Värk

Jag hade fel. Uttrycken ”din kvinna” och ”du som kvinna” användes totalt 4 ggr (jag räknade) under gårdagens kurs och då i sammanhang som ändå får räknas som okej. Jag behövde inte spela teater eller råma i grupp och övningen där J nyper mig skithårt och jag inte får slå tillbaka visade sig gå över förväntan bra.

Tvärtom blev jag mycket positivt överraskad av det så självklart jämställda bemötande alla par fick och den lika självklart jämställda inställning alla närvarande par hade. Bådas tankar inför och roller under förlossningen fick samma fokus och ingen gång drogs plumpa generaliserande skämt om vad som var typiskt manligt eller kvinnligt. Mycket befriande.

Själva andningskursen var dock inte så märkvärdig, utan precis som vår barnmorska sagt ”Men du kan ju redan andas och gör det ont, ja, då andas du lite mer”. Inga konstigheter. In genom näsan och ut genom munnen, lugnt och stilla. Behållningen var snarare fokusen på hela paret och inte bara kvinnan samt ett par konkreta verktyg à la ”Gör så här”.

Roligast med kursen var att kursledaren blev så till sig i trasorna när J under nyp-övningen (som klämmigt kallades Herr Värk) sa att det var bra att byta så att den gravida nöp partnern. På så sätt fick han bättre förståelse för hur det kändes och hur viktig den belönande beröringen efteråt var. Kursledaren antecknade exalterat och avbröt hela övningen för att entusiastiskt berätta för hela klassen ovanför J:s rodnande ansikte. Väldigt festligt. Paret bredvid oss döpte genast om övningen till Fru Värk.

Ännu lite roligare blev det att träna värkar på sin partner i morse när J:s träningsvärk efter första fotbollsträningen i mannaminne kickade in och han stapplade omkring i lägenheten som en bajsnödig pensionär. Sällan har jag och mina nypor känt oss så maktfullkomliga.