1 månad sedan
tisdag, januari 13, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här är min kanal för olika tankar som jag tvångsmässigt formulerar för mig själv i stället för att vara driftig kvinna i karriären. Det är också en kanal för min hemliga dröm om att skriva en krönika som alla måste läsa. Slutligen är det en kanal för mitt gigantiska bekräftelsebehov - nu syns det vad jag tänker på internet, alltså är jag.
8 kommentarer:
Jag korrigerar inte mitt ansikte med smink, jag framhäver det. Och då blir det inte det minsta sorgligt.
Åååh. Ordlek!
Jo, det är sorgligt. Men just såhär års är jag väldigt nöjd att tillhöra en grupp som inte endast är hänvisad till solariet för att undvika likmaskskänslan när man ser sig i spegeln. Utan den grupp som helt legitimt får smaska på lite färg på kinderna. Snövit är min förebild på vintern: vit hud, röda läppar och röda kinder.
Fast jag vet inte om det inte är mer sorgligt att en del män INTE gör likadant.
Själv har man inga ursäkter eller smitvägar.
det kan kännas sorgligare att det inte är "ok" för män att göra samma sak...
Sorgligt är det också att tänka att det är sorgligt varje morgon när man sminkar sig.
Du väcker alltid så bra funderingar!
Det fanns ju en tid när "fina" herrar också sminkade sig; undrar när och varför det ändrade sig. Och varför det aldrig ändrade sig för oss kvinnor.
Jag får ge mig ut och Googla lite tror jag...
Skicka en kommentar