Mamma-förbannelsen
Vi pratade om potentiella rekryteringar på lunchen. En kollega tipsade om sin kompis. Namnet antecknas. Rekryteringstipset benämns som jävligt skarp och en rolig person och någon man verkligen skulle vilja anställa. Sen uttalas förbannelsen: ”Men hon är ju mamma” och diskussionen dör. Nästa namn.
Mina protester bemöts med mummel om att hon säkert inte vill byta jobb, eftersom hon är mamma. Jag tycker inte att det är samma sak som Hon vill nog inte bli bergsbestigare, eftersom hon är spetälsk.
Men jag kan ju ha fel.
Herregud.
4 kommentarer:
Var det rekrytering på ditt "riktiga" jobb, eller på ditt "uppdragsjobb"? Oavsett är det iofs helt sjukt. Ungefär som när folk inte bjuder in en viss person till fest för "han/hon vill nog inte". Låt folk ta det beslutet själva, för fan. Om inte annat så blir man ju glad för att få frågan i alla fall.
Jag inser att det också är ett jämställdhetsproblem (mammaledighet, nästa barn etc) som min liknelse inte alls tar höjd för...
ajajajaj...
typiskt dåligt.
men iofs som spetälsk är det ju svårt att skriva tex dokumentation, om armarna trillar av och så...
Usch vad jag blir upprörd!
Så får man inte bete sig. Som om man vore körd bara för att man har fått barn. I så fall borde det ju gälla båda föräldrarna. Som om det endast är mamman som kommer att behöva vara hemma med barn som har kräkssjuka (oj, det kanske är så, det är nu nästan ännu värre..). En pappan kommer han ju kunna sköta ett arbete ändå, fast han har barn, det är ju skillnad, eller?
Usch, usch, usch!
suck
Skicka en kommentar