Tjejkalas

Nu har det blivit sådär fel igen. Satt bredvid en av operatörerna för att följa upp mina förbättringar och rutiner. Han är vad mina fördomar klassificerar som en intelligent hockey-kille. Ganska grabbig och ointressant men inte birabärsochtribaltatueringar-pantad. Hockeykillesnygg. Jag visar och berättar om informationsspridning och prioritet när jag plötsligt ser i ögonvrån att han har glömt gylfen öppen.

Jag har tre millisekunder på mig att påpeka det på ett naturligt sätt, sen har jag tänkt och formulerat sönder den möjligheten. Det självklara är borta och min hjärna massproducerar allt ifrån vassa skämt till nonchalanta iförbifartenkommentarer. Samtliga bygger på att jag ska kunna droppa dem lite spontant utan att rodna. Väljer man mellan ett fyrtiotal sätt att säga Din gylf är öppen, blir det inte spontant. Och då rodnar man.

Den smällen hade jag ju kunnat ta, kan man tycka. Men det gick inte! Min hjärna hade slutat med konstruktiva och välmenande säg så här-tankar och bytt sida. Nu satt den och spottade snus och läste Café och drog alla de plumpa skämt hans hockeylag förmodligen hade garvat rått åt om de satt bredvid. Jag var tvungen att gå därifrån. Så nu sitter han där intet ont anande med den förbannade gylften öppen. Hoppas att nån med mindre dysfunktionell hjärna säger nåt.