Här är min kanal för olika tankar som jag tvångsmässigt formulerar för mig själv i stället för att vara driftig kvinna i karriären. Det är också en kanal för min hemliga dröm om att skriva en krönika som alla måste läsa. Slutligen är det en kanal för mitt gigantiska bekräftelsebehov - nu syns det vad jag tänker på internet, alltså är jag.
I morse stod inte han som ser ut som en yxmördare vid busshållplatsen. Det har aldrig hänt förut. Han står alltid där. I stället satt en liten flicka ensam på bänken och dinglade med lysande röda gummistövelfötter i den svartblöta morgonsörjan. Det var otäckt.
Skrev Kanalisera kl. 14:14
1 kommentar:
Vackert! Jag tycker barn är lite läskiga. Otäcka våldsmänsliknande vuxna kan jag hantera. Bara slå på nöten (eller i vekligheten springa ifrån). Barn däremot är oklara. Hur försvarar man sig emot dem?
Skicka en kommentar