hej idag åt jag en kaka den var god hejdå
Okej. Nu ska det bli skärpning. No more paralyserad av tristess on the jobb. Imorgon ska jag lägga i racerväxeln direkt. Det blir faktiskt mycket roligare att jobba då, även om det egentligen är tråkigt. Det går så fort att det inte hinner bli tråkigt. Det är väldigt komplext. Tid och rum och Einstein. Parallella universum. Medan jag jobbar så fort har jag samtidigt jättetråkigt, men det ser jag inte för rummet där uppfattningsförmågan sitter är krökt och jag ser inte runt hörnet. Hinner inte se. Fiffigt. Mitt nya jobbliv börjar imorgon.
Jag gillar att starta nya liv. Man bestämmer en dag och sen är allting möjligt och allt gammalt förlåtet. Jag ska börja ett nytt liv på torsdag också. Då kommer jag att få första utmaningen från SVT:s toppform mejlad till mig. Jättelätt. Man gör ett test på svt.se/toppform och sen får man ett anpassat toppformsprogram mejlat till sig varje torsdag i sex veckor och sen... ja... sen blir det bra på något sätt. Fast jag tror att jag kommer ha startat ett nytt liv innan dess. Ett nytt liv där Toppformssnedsteget är förlåtet och jag har gått vidare till nya möjligheter.
Oftast startar jag nya liv med avseende på kost och motion. Jag är intill döden förutsägbar på den punkten. Hela hjärnan är sönderfrätt av Vecko Revyn. Ingen gång har mitt nya liv hållt i sig mer än några dagar. Fast det gör inte så mycket. Egentligen är det ju inte det nya livet jag vill åt, utan mer möjligheterna med det. Drömmarna och visionerna. Och det totala förlåtandet av allt gammalt dumt. Förlåt mig, ty jag har ätit mig illamående på smågodis framför "Du är vad du äter" (ja, det har hänt) och jag har varit ineffektiv på arbetstid (jo, det har också hänt). Jag är förlåten. Mitt nya liv börjar imorgon. Jag kommer aldrig mer känna mig sötsugen eller oinspirerad. Arbetstiden kommer kröka sig runt mitt lillfinger och karamellkungen brinna i en supernova i ett osynligt parallelluniversum. Och allt det här redan inom loppet av några timmars god nattsömn. Är det inte fantastiskt, så säg! Och det bästa är att jag redan tror på det. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar