Livrädd
Jag har precis mejlat mina vänner och berättat om min blogg. Vartefter de läser sina mejl, har lite tråkigt på jobbet eller är tillräckligt nyfikna kommer de klicka på länken och hitta hit. Inte alla. Några har redan hittat hit, andra vågar jag inte mejla och ytterligare andra kommer inte ha tid att kolla nu och sen glömma bort. Det gör inget. Däremot är jag livrädd för de som läser och inte förstår. De som tycker att det är knäppt att jag håller på och skriver massa halvprivata saker på Internet utan en definierad mottagare. Egentligen är det ju som att skrika ut en egenförfattad monolog på ett halvtomt storstadstorg. Och att göra en sån grej är ju helt sjukt knäppt. Det skulle jag aldrig göra. Men det här gör jag.
Jahopp. Nu börjar de väl komma snart då. Välkomna. Förakta mig inte.
6 kommentarer:
Bra gjort! Och jättemodigt!!
Som vanligt skriver du bra, och vasst. Hoppas du vågar fortsätta vara personlig, det tar bäst då. Kram.
Hepp, hepp. Jag känner att vi har begynnelsen till ett nytt projekt, "real-life-blogg". Vi står varje eftermiddag i lämplig korsning i stan och berättar våra innersta tankar. Fast förmodligen har några svartklädda svårmodiga teaterelever redan genomfört detta. Och spelar vi musik till skulle man kunna kalla det för... progg
Bra Boel - jag kommer att följa dig här!
Bra och intressant. Och modigt!
Du är enormt bra på att utrycka dig!
Oj!
Fint!
Bra texter också, men jag kommer aldrig hinna läsa allihopa... men jag kan försöka ibland.
-Självupptagna jävel!, tänker någon då.
-Jovars, svarar jag
Bloggar är lite som resedagböcker... fast lite bättre.
Jag hatar resedagböcker!
Resedagböcker är ett hån mot alla oss som har intressanta liv trots att vi inte har tid att lämna allt.
Jag vet vad alla säger då, men skriv en resedagbok om din inte resa, livets resa. Visst fint, men vad blir det då? Jo en blogg...
Mitt liv är så himla intressant att jag inte hinner berätta om det.
-Självupptagna jävel!, tänker någon då.
-Jovars, svarar jag
Heja heja!
Att du inte gjort detta tidigare - det är briljant och så mycket du! Har alltid avundats ditt sätt att skriva och kunna sätta ord på hjärnans aktiveteter. Från nu har du en trogen läsare i mig.
Skicka en kommentar