Vad hände med kollektivet?

Är det någon mer än jag som noterat en skillnad i samhället; hur man slutat använda ordet Vi till förmån för Jag? Ord som relaterar till kollektiv och gemensam har fått något fult över sig och ordet Vi syftar numera på Jag och Min familj eller Jag och Mina vänner, snarare än Jag och Alla Andra. Man vill inte vara vi med vem som helst. Det är viktigare att vara Jag, att vara en individ. Det investeras i personliga tränare, personliga dietister och uppmanas att hitta Din Personliga Stil i allt från heminredning till musik. Det har nästan blivit en mänsklig rättighet att få allting anpassat till den egna personen. Passar inte skolundervisningen är det inte elevers och föräldrars ansvar att försöka anpassa sig, utan skolan förväntas krysta fram en individuell studieplan för klassens 30 elever. Är man trött på sitt jobb duger inte en god funderare och tidningarnas platsannonser, utan man behöver en personlig karriärcoach eller ett individuellt utvecklingsprogram. Det ligger något efterblivet eller i alla fall väldigt korkat över det beteendet. Kanske hänger det samman med dokusåpaerans närhet till kändisskap; man lämnar den grå massan och blir Någon. Man kör sitt eget race. Man står för den man är. Man vägrar ta skit. Fast liksom på fel sätt. Individualitetshetsen i samhället skapar inte självständiga starka förebilder utan egoistiska pannbens-bulldozers med rätt att döda. Och fastän alla har en egen stil har de ändå likadana märkesjeans och dricker samma drinkar på samma favoritställen och pratar om samma reseplaner och designlampor. Är det inte konstigt?

Även när vi sätter den goda sidan till är det viktigt att göra det på ett individualiserat sätt. I stället för att skänka en summa pengar till Amnesty/Green peace/Rädda barnen:s arbete för en bättre värld planterar man just de där 20 träden i regnskogen, eller skaffar sig just det där fadderbarnet i Uganda. För all del, visst är det svårare att relatera till utrotningshotade djurarter i allmänhet än att tycka synd om just den söta noshörningen Nelson, men vi har väl inte blivit så närsynta att vi inte klarar av den intellektuella utmaningen? (Eller har vi kanske det? Aftonbladet har senaste tiden drivit en hård kampanj där man uppmanas skriva under på och ta strid för en bättre miljö, parallellt med upprop och namninsamling för sänkta bensinpriser. Skulle vara högst intressant och förmodligen väldigt skrämmande, att jämföra de två namnlistorna.)

I klassiskt politiska frågor fnyser man föraktfullt åt Dom som strejkar i grupp medan man sitter hemma i sitt individuellt inredda kök och funderar över hur Jag bäst lurar systemet i nästa deklaration. Man hyllar sänkta skatter eftersom Jag ändå inte lånar böcker på bibliotek eller behöver subventionerad sjukvård. Eller ännu värre: Jag vill i alla fall inte ge Mina pengar till Den politikern. Man betalar inte TV-licens eftersom Jag ändå bara tittar på den och den kanalen och tycker att SVT är skit. Man plankar på tunnelbanan eftersom Jag tycker att jag kan lägga Mina pengar på annat. Man röstar för eller emot biltullar utifrån hur avgifter och/eller minskad trafik i innerstan påverkar Mig. I den ökande skaran uteliggare och tiggare på Stockholms tunnelbana ser man inte en Medmänniska, utan ett samhällsproblem som Någon borde göra något åt. Man ombildar hyresrätter för att äga Sin Egen bostad. Och i valet handlar inte huvudfrågan om politiska ideologier och ställningstaganden utan om rena personfrågor; man röstar inte rött eller blått utan Persson eller Reinfeldt. Det luktar USA lång väg och det luktar illa. Riktigt illa.

Vad hände? Hur hamnade vi här? Är det ett naturligt bakslag efter proggrörelsens Alla kan spela Alla får vara med Alla har långt hår och äter linsgryta? Delvis är det nog det. Men var vi tvungna att ta i så förbannat? Kunde det inte räcka med att klippa håret kort och dricka kaffe latte? Måste vi tvunget äga varsin egen bil och sätta våra barn på olika privata specialpedagogik och satsning på golf och aktieklipp-skolor? Vad hände med den gyllene medelvägen?

Det är Jag som är dom konstiga, det är Vi som är normalt.
Kanalisera for president.