Hobbyhypokondri

Det ligger en sötkvalmig lukt i luften. Bulgurresterna i mina kindtänders gropar smakar sötaktigt blodpudding. På mina näthinnor tvångsprojiceras små brunslemmiga korn i botten av ett glas. Flashbilder av den stora aluminuimkastrullen till bredden fylld med... brunt.

Jag kan inte jobba. Jag är hobbyhypokondriker och tror att jag i efterhand äcklas av svartsoppan. Så är det inte alls. Det handlar ju för fan bara om att skärpa sig, som Lundell sa nångång.