Svartsoppa

Igår åt jag för första gången i mitt liv svartsoppa. Eller åt och åt... smakade litegrann i en glöggkopp. Svartsoppa smakar ganska precis som att dricka blodpudding. En ganska obehaglig upplevelse även om man som jag tycker om blodpudding. Men nu är det gjort. Äta svartsoppa skulle kunna kvala in på en "Tusen saker att göra före ättestupan"-lista. Det ska nämnas dock att talet tusen är helt gripet ur luften. Det är möjligt att radien för svartsoppesmakning bör göras större eller mindre.

Nu får jag inte skena iväg i funderingar över punkter och prioriteringar i ättestupa-listan. Nu måste jag jobba. Måste-måste.

Måste.

Mås-te. Om det fanns är det möjligt att jag skulle vara tvungen att smaka det också. Frågan är hur viktigt det skulle vara i jämförelse med till exempel flytande blodpudding.

Skärpning, kanalisera!